Ska nämligen träffa en "gammal" barndomskompis som jag inte har träffat på år! Från att vara med varann varje dag sen vi var bebisar till vi gick i nian till att inte träffas alls.. Hmmm.. Men nu så blir det skärpning på detta!!

Blir antingen torsdag, fredag, lördag eller söndag vi ska spendera tiden med varandra och prata ikapp dessa år som vi har missat, passa på att hjälpa henne med matte B och så en och annan kopp kaffe! Ska bli riktigt roligt och jag längtar!! :)

Nu åter till matlagningen! Suck...

Blir dåligt med uppdatering nu..
Har legat med feber och hosta med helst helgen och pga astman så blev jag illa tvungen att hämta ut bricanylen i förrgår så det skulle bli till det lättare att sova. Blir så mycket svårare att andas vid förskylning, så att få ta en och annan puff så känns det som att man har hamnat i himmelriket. Allt blir till det bättre! :)

Men, börjar bli bättre och är väldigt glad att det bröt ut nu så jag inte behövde vara hemma från jobbet när jag väl börjar! Skönt!

Nu middag!

Våran historia, vår resa!!


Började som dom alla andra, slutade med p-piller (augusti 2007) och tänker att detta är ingen match, det här kommer att gå fort, det är ju inte ett minsta dugg svårt att skaffa barn! Det här klarar vi av!
Men riktigt så blev det inte för våran del..
Frågan "När ska ni få barn?" blev till en fråga som man till slut inte svarade på, "det blir när det blir", var det enda vi kunde svara, den blev till en vardag när man träffade folk som man inte träffat på länge eller kände...

Så såg våra tankar i alla fall ut de första månaderna utav försök, men månad efter månad gick och mensen dök upp precis som den skulle varje månad..
Rädslan och förtvivlan började sakta dyka upp. Varför går det inte?! Vad gör vi för fel?! Vad är det som är fel på oss?! Är vi sterila?! Kommer vi aldrig att kunna få barn, få vara gravid, få vara med om första sparkarna, höra det lilla hjärtat ticka, se den första UL bilden, få känna glädjen och lyckan att få bli en större familj, få vara med om en förlossning, ta den lilla i famnen för första gången, med mera, med mera...

Månaderna gick, blev till år, frustrationen blev värre, varför lyckas inte vi!!?

Januari 2009 sökte vi hjälp hos kvinnokliniken, väldigt speciell dag! Ett steg närmare vårat barn!
Prover på både mig och Henke togs, väntan efter att få ett svar på hur allt såg ut var förjävlig helt ärligt, men när vi väl fick brevet i brevlådan, kan jag lova att jag ångrade just för den sekunden när jag läste: "Henrik dessvärre har total avsaknad utav sädesceller!, men hos dig Marielle kan vi inte hitta något fel" att vi ens sökte hjälp! Just den sekunden när jag läste om och om, tårarna som rann, så kan jag helt ärligt säga att jag ångrade att vi sökte hjälp, hade så gärna spolat tillbaka tiden..

Men, men.. Nytt kapitel i vårat liv! Här börjar den riktiga resan, vår resa att få till ett barn!

Fick träffa våran läkare igen, han berätta ännu en gång till oss vad som stog i brevet och att det inte fanns några andra alternativ än donatorinsemination. Pratar lite mer angående allt och vad som kommer att hända här näst.
Vi tackar för oss och sätter oss i bilen på väg hem, kommer inte mer än ut till korsningen och tårarna bara sprutar, finns ingen som helst hejd, går inte att sluta..

Efter ett tag när allt har smällt in riktigt, så har vi börjat se glädjen i det hela, vi kommer ju ändå att få ett barn, inte biologiskt, men lika mycket Henriks som mitt ändå! Han kommer ju att vara pappan till vårat barn lika mycket som jag är mamman!

Och där fortsätter resan!

Den 3 november 2009 får vi äntligen åka upp och träffa läkaren Solensten och psykologen! Han berättar grundligt hur allt kommer att gå tillväga och att vi startar redan vid nästa mens! Wiiihooo! Lycka!!
Sagt och gjort.. Första inseminationen var spännande och allt var pirrigt, ska vi lyckas?! Ska vi äntligen få känna hur det känns att vara gravid?! Men som så många gånger förut blev det inget plus på stickan, åter i sorgarbete, men som alla andra gånger hoppas vi på nästa gång!

Andra inseminationen var helt annorlunda, nu var man spänd och stressad, väntan på att något skulle ge ett svar var outhärdlig, men den 30 mars så vi fick vi det, vårat efterlängtade första plus!! Helt makalöst, obeskrivligt, magnifikt, otroligt!! Svårt att förklara känslan, men den bästa, underbara känsla man kan tänka sig! Har aldrig varit med om något så underbart tidigare!
Sen kommer känslan att något ska hända, att det ska bli fel..
Dagarna gick och vi svävade runt på rosa moln här hemma! Sån otrolig känsla! Vi har äntligen lyckats, vi ska få bli föräldrar!!

Men tyvärr så fick vi inte behålla vår lycko känsla, bara veckan efter börjar jag små blöda och det visar sig senare efter att vi kommit in på akuten med magsmärtor, fått morfin, gjort VUL och tagit blodprov att jag hade fått mitt första missfall!
Det värsta tänkbara, trodde aldrig att jag skulle bli densamma vanliga glada jag, låg mest i sängen och grät, ville absolut inget, varför just oss?!, vad hade jag gjort för fel?!

Men det klarade vi oss också förbi, dock så var det svårt, men hade många som stöttade oss och vi hade ju ändå ett till landstingfinansierat försök kvar. (Här i Östersund få man antingen 1 IVF eller 3 inseminationer.)

Både tredje och fjärde försöket misslyckades också, väntan och sorg blev till en vardag till slut!

Så i vårat "bagage" har vi nu som ni läst, 4 donatorinseminationer, ett missfall och fyra års väntan bakom oss!

Allt som har med detta att göra, våra nu senaste fyra år har stärkt oss båda två något otroligt, från att vara pessimist till att bli en någorlunda optimist! Men kan ärligt säga att det inte bara har sina positiva saker, vårat förhållande har blivit allt annat än det var förut, är alltid något som ligger och gnager och många gånger undrar man om man verkligen kommer att komma så pass långt att man lyckas!? Många gånger det blir småbråk och många gånger som man bara vill ge upp och skita i allt!
Från att vara jätte kära till att komma till den punkten när allt, precis allt handlar om att få bli en familj!

Men nu när vi är två och starkare så ska vi ta oss till mål, spelar ingen roll när vi når dit, men dit ska vi!! En vacker dag så..

Som sagt är resan är inte slut och den kommer att fortsätta med en ny start och en helt ny värld för oss två!
Vi kommer att efter sommaren börja med IVF istället för inseminationer, så ni som vill är jätte välkomna att följa med på våran helt nya, ovetande resa! :)

Sänder många kramar och tankar till alla som sitter i/eller har varit i samma situation!!

Med intiativ från Wilda Mathilda, hon som nu kom på idén att införa en alldeless egen dag för oss ofrivilliga barnlösa som då ska heta "De ofrivilligt barnlösas dag" som kommer att införträffa imorgon den 28 maj, dan före morsdag! :)
Så sitter jag nu och försöker att komma på vad jag ska skriva i mitt inlägg i morgon som just ska handla om våran historia, vår resa, just endast för denna underbara dag!
Om ni vill veta anledningen till mitt inlägg och om dagen så tycker jag att ni ska gå in och läsa hennes blogg! Länken finns i första meningen i detta inlägg... :)

Men som sagt, hur ska jag formulera inlägget och försöka att få med så mycket på en kort och bra sammanfattning utav resan våran hittills och vad ska jag ens skriva, vet att jag en gång förut har försökt mig på det där och berätta våran historia, kanske skulle ha letat efter det inlägget.. Ja, men det gör jag nog!

Åter till bakning!

Vore kul om ni kommer in och läser i morgon och stöttar genom att gå med i gruppen på facebook!

Känns som evigheter innan jag ska få börja gå intro, men egentligen handlar det bara om någon vecka..

Var som sagt och träffade världens sötaste, gladaste, härliga tjej idag som jag sen börjar att jobba hos! Va där i ca tre timmar och fick reda på en massa nödvändigt, pratade och skrattade en massa och tog vara på tiden med henne. Kommer att börja med intro i ca två veckor, sen om jag behövde mer var det bara att säga till annars börjar jag gå själv direkt efter dom veckorna! :) Det är både, dag, kväll, natt och helg man jobbar, och jag som alltid har velat prova på att jobba natt, kan absolut inte bli bättre!! Bara det som återstår att se är om det blir något efter mina veckor som vikarie...
Men, men känns toppen bra! Väldigt fritt arbete! Bara att lära sig rutiner med mera..

Nu till att vara social med han jag bor med! ;) Kommer självklart att uppdatera er om hur allt går! :)

Baked Alaska cupcakes with fluffy frosting:

100 g smör el margarin

2 ägg

150 g socker

2 tsk vaniljsocker

2,5 dl mjöl

1 tsk bakpulver

200-250 g Ben & Jerrys Baked Alaska

 

Gör så här:

Häll socker, vaniljsocker och smör i en bunke och vispa det fluffigt.

Tillsätt ett ägg i taget och vispa/mixa några minuter i taget efter varje ägg, tills allt är ordentligt blandat.
Blanda mjöl och bakpulver i en skål och sikta ner blandningen i smör och äggblandningen.
Vänd ner mjölet tills det är blandat och en slät smet.
Tillsätt glassen, (jag valde då Baked Alaska) så att det blir en fin och slät smet.
Sätt muffinsformar på en plåt och klicka i knappt hälften i formarna.

Sätt in i ugnen på 200 grader i ca 15-20 minuter, känn med en sticka efter 15. Om stickan är torr är de klara!

Om inte kan man grädda dem i tre minuter till åt gången tills stickan är torr.

Nu till den ljuva frostingen! 

Fluffy frosting

2,3 dl strösocker

0,8 dl vatten

1/4 tsk pressad citron

2 äggvitor

1 tsk vaniljsocker, med äkta vanilj

Ev karamellfärg eller pastafärg, några droppar (jag använde blå karamellfärg)

Gör så här:

Rör ihop socker, vatten och citron i en kastrull och värm på spisen så att det börjar sjuda.
Ta sedan av kastrullen från plattan.
Vispa äggvitorna och vaniljsockret tills det blir mjuka toppar i smeten.
Det ska bli som marängsmet som man kan vända upp och ner över huvudet utan att spilla :)

Häll i sockerlagen i marängsmeten och vispa hela tiden. Häll bara i lite i taget och vispa någon minut efter varje gång, totalt blir det vispning i ca 10 minuter!

Vispa tills marängen är kall och har bildat hårda toppar.

Om du vill ha i färg gör du det samtidigt som du vispar. Jag själv delade upp ungefär på hälften, så hälften fick färg och andra hälten var vit och försökte att dela upp i spritspåsen så det skulle bli en skiftning på blå och vit. :)


Så se till att baka nu kära läsare, vill jätte gärna veta resultatet hur det gick för er också! ;)

 

Ni kommer väl ihåg när jag berättade för er om att Castro har lärt sig nytt trix?! I alla fall så måste jag bara få visa vad han kan, blir så stolt!! Dock så måste det finslipas lite, men tycker att han gör det bra, men hur gulligt är det inte då?!

Baked Alaska cupcakes with fluffing frosting!!

Så jäkla goda, dock första gången jag provade att göra dom så blev absolut inte nöjd med utseendet, men kanske blir bättre nästa gång, när jag har hämtat hem mina tyllar från kära mor, blev en egengjord tyll igår och absolut inte så bra som jag ville ha den! Men huvudsaken var ju att dom blev god, och det kan jag inte neka till.. ;) Dom är verkligen så naggande goda som dom ser ut att vara.. :) Smakade bara själva muffinsen utan fluffing på och dom smakar precis som glassen Baked Alaska. (Ben & Jerry´s)
Någon som vill ha receptet?! Bara att kommentera så lägger jag upp det om det finns intresse för det! :)

Nu middag, sen en sväng till A för att bjuda på några cupcakes! ;)

Hjälper bror och svägerska med att flytta idag, mycket saker med tanke på hur många dom är i familjen så är det inte konstigt kanske... :) Men dom har gjort det bra och fått undan en hel del innan, så det var mest stora saker och någon kartong kvar. Men nu så ska jag fortsätta och gå och bjuda på lite kaffe, på återseende! :)

Med fasters älsklingar, Emelie,Simon och Nova-Lee! Helt underbart rolig dag tills allt spårade ur lite, men inte konstigt på hur trött alla blev. Men kul har vi haft och sex banor klarade vi tillsammans, men nu så väntar sängen för dom små och själv så ska jag njuta av tystnaden! ;) Har inte ens hört vad jag själv har tänkt.. Men som sagt så har vi haft det jätte bra och man njuter lika mycket varje gång man får rå om dom små! :) Nu väntat tystnaden på mig, är välbehövligt! :)

Som ni kanske förstått nu efter dom senaste inläggen så hatar jag verkligen att vänta, finns inge värre.. Hade jag kanske inte varit en impulsmänniska hade det kanske gått lite lättare! Vill att allt ska hända just precis nu! 

Blev ju som sagt så att jag ringde och hörde efter lite med T, hade absolut inte missuppfattat att det var i veckan vi skulle höras, utan hade helt rätt i det.. :)

Fick inget samtal igår, men blir nog så att jag ringer så fort jag har skrivit klart det här inlägget.. Verkligen hatar och vänta och nu vill jag inget hellre än veta när jag ska få börja gå intro.

.. Och medans så sitter jag ute och njuter av vädret vårat! Kan i alla fall hoppas på att få samtalet idag, verkligen hatar att vänta!

Nu när jag vet till 99 procent att jag har jobb så har jag funderat lite över allt.. Finns så mycket som jag hade tänkt göra nu i sommar, trodde absolut inte att jag skulle få jobb så pass fort som jag fick, hann ju ändå bara gå hemma i dryga en månad, jag som hade tänkt att få vara "hemma" en sommar utan att jobba och kunna stämpla för första gången i mitt liv, såg fram emot att i alla fall att få en ledig sommar, har jobbar varje sommar innan, men nu när det inte blev så hoppas jag att jag i alla fall får vara föräldraledig nästa sommar då istället! ;)

Finns för tillfället inge bättre än att lägga ut en filt på baksidan och lägga sig och läsa en bok och njuta av solen! :)

Som ni alla vet så blev det Forum för mig igår.. :) Åkte redan vid två tiden och första glaset vin tog jag redan vid ett tiden.. Dock väldigt dumt kan jag anse just idag när jag har tänkt igenom hela kvällen och mår som jag förtjänar, men man lever ju bara en gång så varför inte passa på!? ;)

Sa ju till er i det förra inlägget att jag skulle få svar på måndag, men redan vid sju i kväll så får jag ett samtal från dom där jag får veta att jobbet är mitt till 99%, ska bara fixa ett utdrag från belastningsregistret först! :D Så man kan lätt säga att han/hon gjorde min dag, leende på läpparna sitter fortfarande kvar! ;) Jag som har längtat och eftersträvat att få ett personlig assistent jobb i alla fall tre år och nu äntligen så! Helt underbart!!

Nyss klar på intervjun! Känns jätte bra! :) Helt underbara föräldrar och jobbet i sig verkar jätte intressant och något som jag verkligen vill! Nu är det bara att längta ihjäl sig tills på måndag och hoppas på att få ett positivt svar!
Så nu kan jag gå och vara så här glad som man bara kan vara när något sånt här har hänt! Kommer dock att längta ihjäl mig! Men dom var riktigt bra på att berätta om allt, hur allt gick till och rutiner med mera. Nä, kan nog inte säga annat än att det känns jätte bra! Svar får ni när jag vet.. ;)

Åhh, kan man längta mer?! Efter alla ansökningar jag har gjort till alla olika assistent jobb, så ska jag nu äntligen få komma på intervju! Ska bli hur kul som helst, kommer nog ha svårt för att sova i kväll. ;)
Gjorde ansökningen i går och idag så ringer han! Lite paff blev jag ju allt, men hur glad som helst! Och det är väl det som är huvudsaken..

Så hoppas att ni håller era tummar för mig i morgon! För vill verkligen ha det här jobbet, passar mig som handen i handsken!

Har ännu en gång suttit här och knåpat på med lite bilder och gjort om i designen igen! Blev riktigt nöjd själv!
Tycker att det var på tiden att byta och bilderna och när jag ändå gjorde det så kunde jag ju lika gärna byta ut typsnittet, men vet inte riktigt än om det kommer att få vara kvar, det återstår att se!

Och som ni kanske ser så blev det en hel del fler bilder på sidan, nu går den lite längre ner än förra gången, så vill ni inte läsa kan ni ju alltid kolla på lite bilder! ;)

(För er som kanske inte ser nya designen, uppdatera sidan så kommer den nog fram!)

Nu står tvättstugan på schemat!

På återseende!

Som ni nu kanske vet efter att ha läst denna blogg ett tag så vet ni om att våra hundar inte nöjer sig med 3 timmars promenader utan vill helst utav allt få hjärnstimulans varje dag, och som ni nu vet är ju Castro 4 år och har blivit en hel del trix och konster på alla hans år, men nu på senare tid har han och jag börjat använda klicker. Och kan inte annat säga än att det är det bästa hjälpmedlet jag har hittat, funkar hur bra som helst och jag blir lika imponerad varje gång vi ska lära in ett nytt för att det går så fort.. Och det nyaste vi nu har gjort och försöker att få in kommandot på lite bättre är inte mindre än: "Vad gör strutsen!"

Hade en jätte bra kväll med nära och kära igår, blev 6 stycken efter mycket velande hit och dit.. Kvällen började med hämtmat, lite prat och drickande, avrundade kvällen med tre olika spel. Hade det jätte kul! Det var jag, Henke, Mickis, Malin, Marcus och Jimmy som tillbringade kvällen tillsammans.. :)