Vecka 30 (29+3) - Trött!

Så fasansfullt vad trött jag är, hade jag kunnat så hade jag sovit mig igenom dagarna.. Kan nog ha och göra med att jag jobbar natt och att det börjar bli extra jobbigt nu med graviditeten, är ju ändå på sluttampen. Kan ni tänka er att vi redan gått in i vecka 30? Magiskt! ♡ 
Vet iaf det att just att jobba natt inom vården nu när man är gravid tar på kroppen, skulle lättsamt kunna sova mig igenom två dagar efter jag gått av ett nattpass, kände det absolut inte så här innan jag var gravid, då hade jag som inga problem alls med tröttheten efter att jag sovit klart när jag kommit hem. Men nu, spelar ingen roll hur jag lägger upp sömnen, jag är lika trött vilket fall och känner mig rent ut sagt full vissa dagar.. Så det märks en stor skillnad där för mig iaf vad gäller att vara gravid eller inte. 
Men nog om sömnen, sova får jag göra en annan tid i mitt liv helt enkelt.
Har varit och besökt läkaren på mvc också, allt ser bra ut förutom blodtrycket som redan nu börjar svajja.. Hade ju havandeskapsförgiftning med Ammelie så man är tydligen extra uppmärksam på detta nu. Så nästa vecka ska det kollas urin och mäta blodtryck efter vila igen. Livrädd för att få det även denna gång, men skulle det bli så kan man ju inte göra så mycket än att hänga med.. Men fy vad dåligt jag mådde på slutet med Ammelie och skulle verkligen vilja slippa det denna gång. Bara att hoppas och hålla tummarna! Sammandragningarna kan vi inte göra så mycket åt, vila och åter vila, och känns dom annorlunda ska vi in på förlossningen igen och kolla så inget påverkas. 


Vi har smått börjat packa lite inför den kommande flytten och helt ärligt så har jag ångrat mig och fått kalla kårar, vad har vi gett oss in på?! Hur ska jag orka hela vägen.. Tycker att packa några lådor och fylla sopsäckar är nog jobbigt, sen ska vi även flytta, få i ordning och städa ur gamla lägenheten, och allt innan lillebror hade tänkt komma! Börjar känna en enorm stress med att få till allt, just som det ser ut nu så blir det ingen "bona" inför ankomst i denna lägenhet utan det får bli när vi kommit till rätta i nya lägenheten, allt som hör till lillebror ligger nerpackat i lådor, sopsäckar och i förrådet.. Och jag som helst av allt hade velat få fram säng, vagn, skötbord och smått och gott och gjort i ordning för att förbereda Ammelie och även oss själva lite mer på vad som komma skall. Men stressen kanske är värre än den egentligen är, vi har ju ungefär tre veckor på oss att få till allt i nya lägenheten innan beräknad födelse och det borde vi väl hinna va?! Bara hoppas på att lillebror är lika lugn som storasyster och stannar kvar tiden ut om inte längre.. ;)

Annars är det bara bra. Ammelie har nog känt av mammas trötthet, stackarn att behöva lida sig igenom att jag inte är pigg och alert hela tiden, men hon har hittat aktivitet som passar en trött och tjock mamma samt att även hon tycker det är jätte roligt, nämligen sällskapsspel. 


Så efter föris roar vi oss med en sväng ute på lekparken för att sen gå in och spela lite innan sängen väntar. Helt lagom för mamman! 

Vecka 29 (28+5) ♡


Här händer det mycket, blir större och tyngre.. Magen växer även fast man inte känner det så väl själv så syns det mycket skillnad om man går tillbaka bara någon vecka. 
Sammandragningarna är kvar och jag har även varit på förlossningen ännu en gång för att vara på säkra sidan att inget påverkas. Turligt nog så är det som det ska, även med ett gäng sammandragningar och livlig liten kille så är tappen stängd och fortfarande lång. Börjar dock bli påfrestande och jobbigt med de varje timme, ibland oftare, promenader utan stopp är bara att glömma, på en promenad på 30 minuter får jag stanna upp minst tre gånger för att jag får sammandragning och den gör desto ondare under gång så stanna är ett måste. Hade varit riktigt skönt med ett slut på det, får gärna komma tillbaka vid förlossning, men vet inte alls hur jag ska klara av att ha det så här tills lillen vill ut?! Sjukskrivning är nog snart ett måste och jag får nog ge mig där till slut ändå för att själv orka.. Känns bara riktigt tråkigt att gå hemma så pass lång tid innan! Men skulle det göra allt lugnare och kanske slippa dessa helt så kanske det skulle vara värt det?!
Ska ju ändå orka med en flytt till större lägenhet innan lillebror är beräknad så kanske borde spara på krafterna.. Återstår dock att se vilken hjälp jag kommer vara!? 
Men annars är det faktiskt bra, ruggigt trött, men kan ju bero på den uteblivna sömnen som varit den senaste tiden pga alla sammandragningar. Halsbränna och illamående är ett faktum, men så länge jag håller halsbrännan på någorlunda godtagbar nivå så är illamåendet bättre.
Men som sagt annars bra! Njuter av den lilla killens rörelser, väldigt rörliga killen om jag får säga mitt, mycket mer livlig än vad Ammelie var. Har även mer hicka än Ammelie hade och det är väl något alldeles speciellt att få känna detta dagligen?! ♡ Tänk vad man kommer att sakna allt när vi väl är i mål, dock får vi ju mysa med bönan istället då. ♡

I helgen har det varit Ammelie och mamma mys, pappan har jobbat kväll/natt. Vi har spelat spel, myst ute när vädret tillåtit, tagit det lugnt och cyklat en massa. Hon har även gjort den förhoppningsvis sista snögubben för denna vinter av snön som kom inatt. :)


Ett besök på förlossningen..

Med för lite rörelser och sammandragningar som inte gav med sig var vi tvungen in för en koll. Slutade med fin ctg kurva där det även visade två sammandragningar under tiden jag låg där, 20 minuter satt den. Så det blev även ultraljud och gynundersökning där tappen mättes och kollades väldigt noga. Som tur var är det inget som har blivit påverkat än! Var lite orolig där ett tag när det inte gav med sig med vila i liggandes position, men som tur var såg allt bra ut och fick order om att komma in så fort jag känner minsta lilla igen och då blir det även sjukskrivning, jag sa att jag gärna vill jobba så länge som möjligt och iaf ge det en chans till så nu hoppas vi att det stannar kvar med någon sammandragning då och då och inte så nära inpå varandra. 
Fick även se att lill killen redan ligger med huvudet neråt. Lite annorlunda gentemot Ammelie då hon inte alls ville ligga med huvudet neråt förns i sista delen, var ju till och med tal om vändningsförsök med henne, hon var även ruckbar tre dagar innan förlossningen, så att lillebror redan lagt sig till rätta känns skönt, hoppas nu bara han håller sig där. 

Annars är det bara bra, vi har myst ute i finvädret i helgen, lite blåsigt men fullt dugligt vårväder. Idag firar vi även gummans namnsdag med gräddtårta och liten present. ♡