Första lämningen!

Idag var vi där, dagen jag så länge fruktat! Dagen då vi skulle lämna henne för första gången helt själv på föris.. Endast fröknarna som trygg punkt! Som tur är kan jag med glädje säga att det gick så mycket bättre än jag hade kunnat tro, hon hade knappt tid till att vinka och säga hejdå till oss för leken var så mycket roligare och intressantare just då. Och det var så skönt att kunna gå därifrån utan att känna den jobbiga känslan som hade kunnat infinna sig! Att det gick så bra, så jäkla skönt för ett oroligt mammahjärta! Stod till och med och "spionerade" ett tag på håll bara för att se, och hon lekte på som att det inte var något nytt med alla sina nya kompisar. 




Nu när vi hämtade henne så kommer hon springandes mot våra famnar, kärleken! <3 En glad, men väldigt trött tjej följde utan problem med oss hem. :) Hoppas så innerligt att morgondagen vill gå minst lika bra! Jag vet ju så väl att dagen då hon kommer att bli ledsen när vi går kommer att komma den också, men så länge som man inte behöver vara med om den dagen tänker jag njuta fullt ut av det underbara att kunna gå därifrån med en glad tjej som stannar kvar. Att det skulle gå så här bra hade jag aldrig trott, men ack så skönt! 
Det hade gått jätte bra även tiden när vi var hemma, hon hade som inte tiden till att tänka på att vi inte var kvar, till och med att äta lunch hade gått jätte bra. :)

Just för tillfället vilar den utslagna prinsessan och mamman tänkte passa på att ta tag i studierna.