http://mariellear.blogg.se/

Den 12 juli har vi datum för planerat kejsarsnitt. Fredag den 1 juli börjar de onda förvärkarna jag haft i en vecka bli betydligt ondare och Alvedon eller vetekudde gör ingen skillnad. Väntar ut lite eftersom sambon hade hoppat in och jobbat extra just denna kväll så ville inte ringa hem han om det inte skulle vara något. Vid 00 tiden på natten klarar jag inte mer, oron för att det ska sätta igång för mycket så det planerade kejsarsnittet inte skulle bli gör det ännu värre. Ringer och väcker mamma för att förbereda henne på att Henke kan hämta henne när som helst för vi mest troligt måste in. Vid kvart i ett är momma på plats och jag stress packar BB väskan (som inte hade blivit i ordning gjord ännu), och vi ger oss i väg. På vägen dit kommer vi på att vi glömt kameran, fan och helvete, men bestämmer att vi mest troligt ändå blir hemskickad med tabletter för att stoppa upp allt. Väl där sätts CTG kurva, som får gå i två och en halv timme! för dom blir inte nöjd med hans hjärtljud, alldeles för höga och tippar som dom vill se existerar inte. Blir undersökt och det kollas med ultraljud, här bestäms det att jag bli inlagd, då är klockan drygt 04, vi får rum och det bestäms att ny CTG kurva ska sättas om två timmar igen. Vi passar på att vila på rummet, Henrik somnar, men jag har för ont och är för nervös för att ens få en liten blund. Barnmorskan kommer in halv sju och sätter ny CTG kurva, den måste sättas om många gånger och hon gör allt hon kan för att väcka lilleman, för nu är det helt tvärtemot gentemot innan, nu är dom alldeles för låga för att dom ska bli nöjd. Barnmorskan kontaktar läkaren och här går allt väldigt fort eftersom jag själv inte var beredd på detta och hade mitt datum så var inte tanken på att vi skulle få träffa lillebror riktigt där ännu. Läkaren kommer in och förklarar att det inte finns någon mening att vänta mer, hjärtljuden är inte där dom borde och mina förvärkar är ju där så finns ingen andledning till att stoppa upp värkar eller vänta mer, utan det blir nu istället ett akut kejsarsnitt under planerade förhållanden. Han meddelar att det blir någon gång efter lunch, men exakt när kan dom inte säga. Vi förbannar oss för att kameran är hemma och för att gipsmagen (som vi skulle göra denna helg) inte blivit gjord ännu! Vi ringer svägerskan för att höra om hon kan gå ut med hundarna och komma förbi med kameran när hon ändå är hemma hos oss. Precis när hon är på väg hem till oss för att gå ut med hundarna så knackar det på dörren och en undersköterska kommer in och sätter kateter och dropp, jag byter om till de helt underbara nättrosorna, de långa knästrumporna och den fina rocken, för nu ska jag snart köras ner, klockan är då 11.30. Här börjar paniken komma, jag är inte alls beredd på detta, självklart ska det bli underbart att äntligen få träffa efterlängtade lillebror, som vi väntat på han, men mina tankar är fast i datumet 12 juli. ♡
Vi blir nerkörda till operation där jag får en shot av magmedicin för att minska på syran. Rullas in och görs i ordning, dom sätter på etg, tvättar och gör iordning för spinalbedövningen. Här blir jag riktigt orolig, ett orosmoment vad gäller illamående och kräkningar, men jag har berättat om det och dom kollar hela tiden hur jag mår och vad trycket ligger på. Spinalen sätts och gör inte alls ont förns hon kommer åt någon nerv, då får jag en riktig "stöt" som det känns genom hela höger sida, men den är snabbt borta. När hon är nöjd får jag snabbt vända mig på rygg och börjar känna mig dålig nästan på en gång, här kollar Henke trycket och det ligger nere på 70/35, jag är mer eller mindre borta, men kommer fort tillbaka och känner mig tipp topp igen med ett tryck på 185/90. Får även syrgas i näsan under hela ingreppet. Dom frågar mig om det känns lika kallt när dom tvättar mig nu på magen som det gjorde när dom tvättade ryggen och det gjorde det inte, jag kände att dom var där, men det var inte kallt. Läkaren börjar nypa på olika ställen och jag känner inte av det minsta, skönt! Här presenterar alla sig själv i rumnet, vad dom heter och deras uppgift, även jag och Henrik får presentera oss som blivande mamma och pappa. Och då börjar själva förlossningen, tycker allt går väldigt fort och jag känner hela tiden att dom är där och sliter och drar men har inte det minsta ont. Klockan 13.26 får vi höra det finaste av skriken som finns, våran son är född och man kan inte göra annat än att gråta, alla 9 st som är i rummet grattar. Dom torkar av han lite och kommer sedan fram med han till mig, och herregud sådan fin liten kille! ♡ Kärlek vid första ögonkastet, nu är vi tvåbarnsföräldrar.
Jag får gosa och prata med han, för mig en lång stund innan han får gå iväg med Henrik och barnläkaren. Jag själv ligger kvar och pratar med narkossköterskan som stått med mig under hela tiden och blir ihop sydd, här får jag ett helt gäng med blodtryckshöjande sprutor då trycket sjunker hela tiden. Men tycker allt går bra, just narkossköterskan gjorde allt så underbart att gå igenom, hon lyssnade och tog till sig hur jag mådde under hela ingreppet. När barnläkaren gjort klart undersökningen på lillebror så kommer han och säger att det är en alldeles underbar liten pojke, frisk och mår jätte bra. Inge problem med andning eller vätska i lungorna. ♡ Och tillbaka kommer dom, killarna i mitt liv, så jag får mysa lite mer innan dom går upp på BB för vikt och längd koll. 3170 gram och 50 cm lång kille hade nu sätt världens ljus, grattis mammas älskling! ♡
Dom fixar det sista med mig och bara några minuter efter får även jag åka upp och få min son i famnen för första gången, vi börjar amma på en gång och alla känslor kommer på en och samma gång, helt underbart! 9 dagar för tidigt kom han om man ska se till beräknat datum, 10 dagar om vi ska se till datum för planerat snitt, men vi är bara glad över att fått träffa han tidigare, även om gipsmagen nu inte blev gjord så spelar det ingen roll när vi äntligen har lillebror hos oss. ♡

Den förlossningen som jag varit så rädd för var nu över och jag skulle utan tvekan göra om det igen. Den absolut bästa upplevelsen och min drömförlossning var nu gjord. Även när tankarna inte var redo och det mesta blev lite panikartat för att jag inte var beredd så jag kan inte se något negativt i det alls, en förlossning jag har så lätt att prata om med folk och en som jag enbart ser tillbaka på med glädje och kärlek! ♡ Jag skulle helt utan tvekan göra om det flera gånger om!