Vecka 30 (29+3) - Trött!
Vet iaf det att just att jobba natt inom vården nu när man är gravid tar på kroppen, skulle lättsamt kunna sova mig igenom två dagar efter jag gått av ett nattpass, kände det absolut inte så här innan jag var gravid, då hade jag som inga problem alls med tröttheten efter att jag sovit klart när jag kommit hem. Men nu, spelar ingen roll hur jag lägger upp sömnen, jag är lika trött vilket fall och känner mig rent ut sagt full vissa dagar.. Så det märks en stor skillnad där för mig iaf vad gäller att vara gravid eller inte.
Men nog om sömnen, sova får jag göra en annan tid i mitt liv helt enkelt.
Har varit och besökt läkaren på mvc också, allt ser bra ut förutom blodtrycket som redan nu börjar svajja.. Hade ju havandeskapsförgiftning med Ammelie så man är tydligen extra uppmärksam på detta nu. Så nästa vecka ska det kollas urin och mäta blodtryck efter vila igen. Livrädd för att få det även denna gång, men skulle det bli så kan man ju inte göra så mycket än att hänga med.. Men fy vad dåligt jag mådde på slutet med Ammelie och skulle verkligen vilja slippa det denna gång. Bara att hoppas och hålla tummarna! Sammandragningarna kan vi inte göra så mycket åt, vila och åter vila, och känns dom annorlunda ska vi in på förlossningen igen och kolla så inget påverkas.
Vi har smått börjat packa lite inför den kommande flytten och helt ärligt så har jag ångrat mig och fått kalla kårar, vad har vi gett oss in på?! Hur ska jag orka hela vägen.. Tycker att packa några lådor och fylla sopsäckar är nog jobbigt, sen ska vi även flytta, få i ordning och städa ur gamla lägenheten, och allt innan lillebror hade tänkt komma! Börjar känna en enorm stress med att få till allt, just som det ser ut nu så blir det ingen "bona" inför ankomst i denna lägenhet utan det får bli när vi kommit till rätta i nya lägenheten, allt som hör till lillebror ligger nerpackat i lådor, sopsäckar och i förrådet.. Och jag som helst av allt hade velat få fram säng, vagn, skötbord och smått och gott och gjort i ordning för att förbereda Ammelie och även oss själva lite mer på vad som komma skall. Men stressen kanske är värre än den egentligen är, vi har ju ungefär tre veckor på oss att få till allt i nya lägenheten innan beräknad födelse och det borde vi väl hinna va?! Bara hoppas på att lillebror är lika lugn som storasyster och stannar kvar tiden ut om inte längre.. ;)
Annars är det bara bra. Ammelie har nog känt av mammas trötthet, stackarn att behöva lida sig igenom att jag inte är pigg och alert hela tiden, men hon har hittat aktivitet som passar en trött och tjock mamma samt att även hon tycker det är jätte roligt, nämligen sällskapsspel.
Så efter föris roar vi oss med en sväng ute på lekparken för att sen gå in och spela lite innan sängen väntar. Helt lagom för mamman!