http://mariellear.blogg.se/

.. Och mycket som har hänt!

 

Har mer eller mindre verkligen lagt bloggen åt sidan på slutet, har lovat och lovat att jag ska blogga oftare, men kommer som aldrig dit. Jag använder Instagram någorlunda flitigt iaf, en bild här och där. :) (För er som inte följer mig där än och vill göra det så heter jag marrear) Men tycker att det är så mycket mer som ska göras när tiden kommer till att sitta vid datan, oftast så blir det att jag städar, plockar, tvättar och alla såna sysslor eller så passar jag på att sitta i telefon med nära och kära eller pyssla med Ammelies bok. Så tiden för att sätta mig här har jag inte riktigt hittat än, men det kanske kommer en rutin på det också.. ;) Tänkte iaf uppdatera lite om vad som har hänt och händer här hemma..

 

Annars så. Ammelie blir tre hela månader om bara fyra dagar. <3 Tänka sig tre månader och jag säger som så många andra och som inte kan sägas nog många gånger, tiden går så ofantligt fort! Här händer det en massa nytt nästan för varje dag som går och kärleken till min älskling kan nog inte bli större, hon är verkligen mitt allt! Hade jag kunnat förklara för er i ord vad jag känner för henne så hade jag försökt, men det är svårt att förklara dom känslorna man känner. Kan iaf säga att dom är underbara!

 

Här hemma så håller vi på att friska på oss, har tre dagar kvar med antibiotika hos lill tjejen för att sen gå på återbesök den 23 på barn. För er som inte vet än så kan jag göra en lång historia kort och för er som vill veta mer ingående är det bara att maila på: [email protected] så kan jag svara där. I alla fall så hade vi vår värsta helg den 5-7 och veckan 8-12 okt, vi var väldigt nära på att förlora vårat hjärta på grund utav två olika sorters bakterier i blodet, med andra så hade hon fått en blodförgiftning, hur och varför hon hade det är det ingen som kan svara på mer än att gissa runt och troligtvis så är det så att hon har klöst sig och fått in bakterier på det viset, vi åkte iaf in fredagen den 5 för att hon hade hög feber och skrek som aldrig förr bara vi petade på henne, väl inne så sa läkaren att detta är allvarligt och ni får följa med upp på barn så skriver vi in er. Väl uppe på barn blev det en massa prover tagna, ryggmärgsprov, urinprov, blodprov plus att hon fick både antibiotika och alvedon intravenöst, hade hon inte fått sin antibiotika när vi kom in så hade det inte sett ut som det gör idag, läkarens egna ord. Dom timmarna som hon låg i undersökningsrummet var de värsta i mitt liv, i tre timmar låg hon och skrek och fick nål efter nål instucken i kroppen, mamma hjärtat värkte och jag grät minst lika mycket som min lilla tjej... Om jag då hade kunnat byta plats med henne hade jag inte ens funderat över tanken utan bytt på en gång! Dock efter tre doser antibiotika intravenöst och alvedon så piggnade hon på sig på lördag kväll och vi fick äntligen se ett leende från våran tjej och då kommer tårarna ännu en gång, men det leendet varade bara så länge alvedonen var kvar i kroppen, när den kom tillbaka så var vi tillbaka på ruta ett. Ingen visste egentligen varför hon var som hon var förns på söndag kväll när man såg bakterier i blodet som var på odling. Så helt maktlös och ovetande om varför hon var så jätte dålig i en hel helg gjorde inte allt mycket bättre, men nu när vi vet vad som orsakade allt och att hon har fått behandling därefter så hoppas vi att återbesöket ser lika bra ut. Dock så har jag aldrig varit så rädd och maktlös i hela mitt liv, tankar går fortfarande om och om, tänk om.. Ni ska bara veta hur tacksam vi är att läkarna satt in antibiotika så fort vi kom in och att hon fortfarande förgyller våra dagar som bara hon kan göra! <3 Vårat hjärta! Nu kan det bara bli bättre och vi längtar här hemma tills behandlingen är slut för att få tillbaka våran tjej till sitt vanliga jag. Fortfarande med andra ord inte sig riktigt lik ännu, men inte så konstigt med det som har hänt. Men, men.. Det var det och nu längtar vi till återbesöket är förbi och att det blir prickfritt! Med andra ord våran värsta helg, dom känslorna som kom då hoppas jag slippa vara med om igen..

 

Annars förutom allt detta så är det bra! Hon är fortfarande väldigt trött och hängig och gnällig, men det är som sagt förståligt och när vi nu ändå vet varför så är det lättare att ta allt, det kan ju som sagt bara bli bättre! Våra dagar går ut på en massa, massa mys, besök, åka och hälsa på folk, bus, pysslande med mera. Och vet ni vad?! Hennes magont har blivit betydligt bättre och vi är mer än tacksam för både hennes och våran skull! Tänk att den dagen verkligen har kommit! Helt otroligt! Som vi har väntat på detta tillfälle!!

 

Men lite bilder innan sängen väntar!