Här skriver jag om allt som händer i mitt liv, från allt som har med mina barn att göra, väldigt mycket kanske man kan säga, till skogspromenader med mina två Staffordshire Bullterriers Castro och Astrid, min löpning. Och längre bak i tiden kan man läsa om mina försök till att bli mamma, en resa som inte är som alla andras resa, måste nämligen ha hjälp på vägen eftersom att jag och min sambo inte kunde få biologiska barn. Många känslor och tankar som delas med bloggen! Välkommen in och läs!
Och jag som sa att jag inte skulle klaga, pyttsan!!
Jag som hade förhoppning om att bli av med detta elände idag, kan ärligt säga att efter dessa dagar så beundrar jag dom som går med dränage långa stunder.. Inte bara att det gör ont och hela tiden är i vägen, så ska det sköljas var fjärde timma och 1-2 ggr på natten till att en utav slangarna är på väg ut genom huden, den har alltså med andra ord böjt sig där inne och är nu på väg ut, därav har jag haft mitt läckage under helgen.. Sen också att gå med dessa två påsar hängandes nedanför magen gör inte saken bättre, att Ammelie gärna vill pilla, känna och dra i slangarna och gärna lägga in en och annan spark vid blöjbyten gör inte det heller bättre.. Så med förhoppningar om att bli fri det idag blev istället ett slag i ansiktet, får gott vänta till morgondagen för att göra ett UL för att säkerställa att all vätska är borta för att sen kanske och bara kanske bli fri det.. Hmm.. Man ska då inte ropa hej innan allt är klart! Men inget ont har inget gott med sig, blir ju ändå fri den elaka, jävulskt onda bölden till slut. :) Så jo då, lite positivt får ni läsa också.. :P Blev bara så less på allt, och tänker bannemig inte hoppas för fem öre inför morgondagen, jag tar det helt enkelt som det kommer. Fortsätter med mitt sköljande och hoppas så innerligt att dom inte har växt fast! Har till och med fått dispans på den som är på väg ut åt fel håll att sluta skölja den, så nu är det ju iaf bara en att ordna med varje gång. Men lite sömn kanske vore på sin plats.. Bara att hoppas att det onda släpper nån minut så jag hinner somna iaf.. Aahahh!!
Men som sagt, det är fortfarande hundra gånger bättre än innan dom satt in dränaget och tömde bölderna. Nu har jag nog mest ont utav slangarna och det försvinner ju nog så fort jag blir fri dom.