Vecka 29 (28+5) ♡


Här händer det mycket, blir större och tyngre.. Magen växer även fast man inte känner det så väl själv så syns det mycket skillnad om man går tillbaka bara någon vecka. 
Sammandragningarna är kvar och jag har även varit på förlossningen ännu en gång för att vara på säkra sidan att inget påverkas. Turligt nog så är det som det ska, även med ett gäng sammandragningar och livlig liten kille så är tappen stängd och fortfarande lång. Börjar dock bli påfrestande och jobbigt med de varje timme, ibland oftare, promenader utan stopp är bara att glömma, på en promenad på 30 minuter får jag stanna upp minst tre gånger för att jag får sammandragning och den gör desto ondare under gång så stanna är ett måste. Hade varit riktigt skönt med ett slut på det, får gärna komma tillbaka vid förlossning, men vet inte alls hur jag ska klara av att ha det så här tills lillen vill ut?! Sjukskrivning är nog snart ett måste och jag får nog ge mig där till slut ändå för att själv orka.. Känns bara riktigt tråkigt att gå hemma så pass lång tid innan! Men skulle det göra allt lugnare och kanske slippa dessa helt så kanske det skulle vara värt det?!
Ska ju ändå orka med en flytt till större lägenhet innan lillebror är beräknad så kanske borde spara på krafterna.. Återstår dock att se vilken hjälp jag kommer vara!? 
Men annars är det faktiskt bra, ruggigt trött, men kan ju bero på den uteblivna sömnen som varit den senaste tiden pga alla sammandragningar. Halsbränna och illamående är ett faktum, men så länge jag håller halsbrännan på någorlunda godtagbar nivå så är illamåendet bättre.
Men som sagt annars bra! Njuter av den lilla killens rörelser, väldigt rörliga killen om jag får säga mitt, mycket mer livlig än vad Ammelie var. Har även mer hicka än Ammelie hade och det är väl något alldeles speciellt att få känna detta dagligen?! ♡ Tänk vad man kommer att sakna allt när vi väl är i mål, dock får vi ju mysa med bönan istället då. ♡

I helgen har det varit Ammelie och mamma mys, pappan har jobbat kväll/natt. Vi har spelat spel, myst ute när vädret tillåtit, tagit det lugnt och cyklat en massa. Hon har även gjort den förhoppningsvis sista snögubben för denna vinter av snön som kom inatt. :)


1 Veronica Wallgren:

skriven

Jag försökte kämpa på på jobbet fram tills jag skulle gå på gravidpenning och man känner det att kroppen är verkligen tacksam över att man har trappat ner och tar det lugnt.

Svar: Tack för din kommentar! Ja man vill ju så långt som möjligt kämpa in i det sista, men alla gånger går det tyvärr inte som man vill.. Men ska verkligen ta till mig att du märkte en stor skillnad med mående när du tappade ner. :)
Marielle

2 mamsen:

skriven

Heja heja jag häller alla tår o tummar för dig o lillkillen ♥ puss puss älskar er sä jäkla mycket hela din lilla familj..stoor kramiz ♥ ♥ ♥

Kommentera här: