http://mariellear.blogg.se/

Tablett ett av fem är tagen! Nu hoppas vi att det växer på bra där inne.. 

Spännande, roligt, nervöst, pirrigt och allt annat som hör till, jag känner mig helt enkelt som en känsloboll som när som helst kan spricka! Vart ska detta sluta? Kan man göra annat än hoppas? Hoppas så mycket att det gör ont..

Det måste bli bra, vill ju så gärna lyckas!