Att det var så här illa...

Sitter just nu hos svärmor och ska försöka att få i oss lite middag i väntan på att få hämta lill tjejen från djursjukhuset.. Saknaden är stor när hon inte är i närheten och nu när vi vet att hon litter på operation!
Är så orolig att hon inte ska vakna upp.. Hoppas på det bästa och att allt går bra så hon inte får några men resten av sitt liv..

Kan kanske ta det från början så ni hänger med:
Åkte i morse till dsk borta i valhall, dom kände och kollade en massa och kom fram till att dom trodde det hade att göra med tillväxt sakerna i benet vid knät. Så vi blev skickade akut till djursjukhuset för att göra en röntgen..
Kom dit och dom kände och kollade en massa, gav henne lugnande och in på röntgen, där det visade sig vara knät problemet sitter i. Hela knät är löst och gick att röra på näst intill hur man ville..
Så nu ligger våran älskling på operation där dom ska stifta fast det lösa knät.
Och vi sitter och oroar oss en massa..

Att det skulle vara så här illa trodde jag absolut inte, mena hon sa som inget, utan var bara halt...
Men nu hoppas vi att det blir tll det bättre!! Och att det inte blir några som helst komplikationer..

Så nu ska vi vänta på att klockan blir åtta/nio och dom ringer och säger att allt gått bra och vi får hämta hem henne.. Stackars Castro är helt till sig, luktar en massa och vet inte alls vart Astrid håller hus...

Nu middag...
Återkommer i morgon!!

Kommentera här: